Bea fejkblog.se
En osannolik berättelse

Tue, 20 Aug 13 14:44:05 +0000

"Nu ska ni lyssna noga på mig. Jag kommer bara att säga det här en gång. Om ni missar det så kommer det aldrig att bli sagt igen. Om du själv missar det så kan du be din kamrat återberätta men det kommer inte att vara lika bra som första gången det sades."

Tystnaden var påtaglig. Inte ens Bea hade talföret med sig.

"Okej, då börjar jag tala nu. Kära vänner...nej, vänta stryk det. Människor och djur, lyssna på mig. Jag är kung över krossade drömmar och sprucket glas. En flod är inte bara en flod. Det är en metafor för livets alla svårigheter. Alla behöver vi en färjekarl som tar oss över. Jag undrar, fåfängt månne, om ni skulle vilja ta med mig, en enkel dvärg, på er resa och tillsammans bli min livboj i livets galax."

Alla stirrade tyst på dvärgen som nervöst fingrade på sin pistol.

"Ehremm....ja jag är inte blind, jag ser att ni redan är en nisse i sällskapet...men om ni inte tar med mig så skjuter jag er allihop!"

bild

Tue, 09 Jul 13 13:42:07 +0000

"Okej för att jag är kortväxt men jag är inte tappad bakom en vas. Den där valsen dansar jag inte med dig. Ni är inte de första jag för över vattnet. Jag vet nog att ni söker guld och gröna skogar."

Dvärgen genomskådade Beas slarviga lögner och spände ögonen i hela sällskapet så att de tysta stirrade ner i marken. Skammen av att bli påkommen med en osanning var nu mer påtaglig än rädslan för dvärgens snokande så Bea kände sig nödgad att erkänna allt.

"Det stämmer som du säger herr dvärg. Jag lider av så ofantligt svår mytomani att jag nästan aldrig talar sanning. Se där, nu ljög jag igen. Jag lider inte alls av mytomani. Eller gör jag? Nej, nu vet jag inte längre själv vad som är sant eller falskt..."

Och så fortsatte Bea att dividera tyst för sig själv ända tills dvärgen fick nog, och med en liten pistol han haft dold sköt han ett skott rakt upp i luften.

bild

Tue, 02 Jul 13 14:10:13 +0000

Det ville sig så väl att även dvärgen hade en dold muskelsjukdom som gjorde honom välvilligt inställd till Beas uppdiktade historia. I den stackars dvärgens fall rörde det sig om ett väldigt spastiskt avtryckarfinger. Fingret var, kan man säga, anledningen till att han befann i sig denna olyckliga sits. En dvärgvärnplikt som slutade med tretton skadskjutna dvärgar, dömde honom till 18 års straffarbete i en unken avfolkad avkrok. Efter nästan 5 år avklarade och 13 år kvar, var han förklarligt nog bitter och fientligt inställd till det mesta. Beas historia väckte dock vissa glömda sympatier inom honom.

"Okej, jag väljer att tro dig. Vad gör ni här, om jag får vara så fräck att fråga denna fråga?"

Bea och de andra sneglade kort på varandra. De hade inte förberett någon lögn om vad deras mål var. Bea var tvungen att tänka snabbt.

"Jo, min stilige lille herre. Det är liksom så här att...ja, man kan säga att vi är på ska...eh...skallgång. Ja, just det. Skallgång. Vi har tappat bort vår tama undulat. Den är grön och kan nästan hela alfabetet."

bild

Wed, 26 Jun 13 09:08:31 +0000

När dvärgen väl fått leran ur ögonen började han frusta och gorma.

"Era förbannade fähundar! Det här ska jag skriva rapport om. Det blir bannemej reprimand på det här. Fy tusan alltså! Jag har aldrig varit med om maken till ohyfs!"

Dvärgen tog fram ett lite skrivblock som han hade under jackan och började skriva med snirklebirkeliga bokstäver.

"Nej nej nej, lille vän. Det här är bara ett helt vanligt missförstånd förstår du. Vi vill dig verkligen inget illa. Du förstår jag har en dold muskelsjukdom som gör att min arm ofta skjuter iväg av sig själv. Nu var det bara väldigt olyckligt att ni min gode herre råkade befinna er i skottlinjen, så att säga."

Bea talade med sin allra lenaste stämma och hade verkligen knäppt på den berömda charmen. Samma charm hade ofta gett henne orättvisa fördelar i livet. En gång hade hon t ex kommit sist till kvarn men lyckats snacka sig förbi stackaren som stod och således fått mala först.

bild

Tue, 18 Jun 13 10:00:26 +0000

Och så var de då åter påväg. Stärkta av Nissens fyndiga slogan kände de sig nu oövervinneliga. Ingenting skulle få stå mellan dem och deras fantastiska skatt.

Efter en liten stunds traskande kom de fram till en djup flod som korsade deras väg. Villrådigt såg de sig omkring i jakt efter en bro eller en flytande farkost som skulle kunna ta dem över detta forsande hinder.

"Ehhrm. Ni vill över förstår jag"

En vindbiten liten dvärg, inte mycket högre än nissen, stod och ryckte i nederkanten på Beas tröja, som vore det en gammeldags dörrklocka. Med pliriga, opålitliga ögon lät han förstå att han var deras enda hopp och att han mot väl tilltagen belöning skulle kunna föra sällskapet i säkerhet på andra sidan floden.

Bea var inte på humör för skojare så hon drämde till dvärgen med en öppen näve i bakhuvudet så att han stod på näsan ner i flodbädden.

"Glad i hågen, mot regnbågen", ropade hela sällskapet i en kör och fnissade belåtet mot dvärgen som mödosamt tog sig upp på fötter igen.

bild

Tue, 11 Jun 13 09:47:35 +0000

"Vet ni vad!? Vi borde jäklarimej skaffa oss en slogan! Tänk att vi gått omkring så här länge utan en enda slagkraftig mening som sammanfattar allt vi står för. Inte konstigt att visa tappar sugen titt som tätt."

Självklart var det Bea, med sin entusiasm, som stod för den här idén. Hennes kumpaner stannade båda upp ett slag och såg tankfulla ut. Så tog Frasse till orda:

"Spola kröken är ju redan tagen dessvärre. Förutom den har jag ingen."

Bea rabblade bokstäver högt för sig själv utan att någon riktigt ville fastna och forma ett ord eller två. Nissen, som hittils befunnit sig i djup meditation, vaknade nu till liv i ett riktigt Eureka moment!

"Lyssna mina vänner. Jag har det!"

"Glad i hågen, mot regnbågen"

bild

Wed, 05 Jun 13 07:25:09 +0000

Efter en stunds knot och gnat var sällskapet så äntligen på väg igen. Den här gången med Beatrice i täten. Solen lyste, det var en skön dag. Ingenting verkade kunna gå snett.

"Det känns bannemaj som att ingenting kan gå snett idag" sa Nissen och började gnola på en mystisk visa som han förmodligen lärt sig för ett par hundra år sedan.

"Den där truddelutten du gnolar på Nisse...har du lärt dig den för typ två hundra år sedan eller?" undrade Bea.

Nissen visste inte men han tyckte att det skulle vara pinsamt att erkänna det.

"Ja, precis. Det är en visa som min gamla mor sjöng när hon lurat granntanten att köpa utspätt heroin och gjort sig en hacka på det."

"Ah, lurig mor."

"Ja, mycket lurig."

bild

Tue, 28 May 13 12:55:43 +0000

"Jag har två äpplen i handen. Nej, det blev fel...hrrrm. Om jag tar en skog och två gäss och en bil...nej nej sudda ut det. Det måste väl finnas någon här som vet hur många riksdagsmän vi har!!!"

Bea och Nissen fann Frasse med stekt bringa och en hjärna i stor brist på vätska. De skred genast till verket och bar med sig det yrande lilla knytet till en närliggande bäck där de försiktigt doppade honom som en tepåse i en kopp.

"Vatten! Just det, det var ju det jag försökte be om. Ni förstår, jag har sett ljuset. Det finns ingen skatt. Vi jagar drömmar som omöjligt kan slå in."

"Äh håll snattran din yriboll annars dränker jag dig på stående fot. Vi kan inte ge upp så här lätt. Jag nämnde nyss för Nissen att jag har en skön känsla i topparna. Fingertopparna då alltså"

Bea var en urkraft som lyfte upp de andra två ur pessimismens kvicksand.

bild

Tue, 21 May 13 11:34:52 +0000

"Jag Helger Dansglade reste denna sten. Jag var på jakt efter en skatt när jag istället fann dansen. Olé!"

Nissen fnyste lite frustrerat åt meddelandet han läste upp från stenen. Han hade väntat sig något storartat och historiskt omvälvande. Det här var bara en gammal vanlig danssten. Det är ju allmänt känt att under en väldigt kort period i vikingatiden så blommade dansen ut och spreds land och rike runt för att sedan nästan helt falla i glömska, tills stenarna återfanns någon gång under modern tid. Bakom denna fluga tros vikingadansbandet Huginz och Muminz ligga med sina trallvänliga och mordförhärligande melodier.

Bea lät sig dock inte nedslås:

"Jaha ja. En danssten. Men att skatten nämns tyder ju i varje fall på att vi är rätt ute. Jag har en skön känsla i fingertopparna. Låt oss återvända till Frasse och se om han är färdigbakad så att vi kan ge oss av igen."

bild

Mon, 13 May 13 12:17:52 +0000

Plötsligt snubblade Bea över en sten och fann sig liggande raklång i myllan. Nissen skyndade dit för att leta efter livstecken. På vägen fick han syn på det som orsakat fallet och kom av sig helt.

"Titta Bea! Vad i hela fridens namn är det det du snublat över!?"

Bea reste sig mödosamt upp på alla fyra och vände sig om för att titta.

"Men, men, men. Lookie, lookie. Det här min vän, det är en runsten av allra bästa klass. Skrapa bort lite mossa så att vi kan börja vårt översättningsarbete. Jag läste Runska i högstadiet så jag är inte helt pantad i plytet här du."

Och så började Nissen putsa och feja på den överväxta runstenen. Den var nästan två meter hög men nissen var flitig som en vessla så nitton minuter senare stod stenen där skinande och ståtlig som dagen den skapades.

bild

Thu, 02 May 13 10:05:13 +0000

"Hahaha!" Beas skratt var hejdlöst och smittsamt. Till och med Frasses små svullna mungipor ryckte till. "Jag bara skämtade din lilla kotte. Det är helt uppenbarligen så att du fått en allergisk reaktion av alla lingon du smaskat i dig."

Lättnaden i Frasses lilla plyte gick inte att ta miste på. Han blev inte ens förbannad på Bea för hennes elaka spratt.

"Nu ska vi lägga dig på rygg här så att solen kan skynda på den så kallade spjälkningsprocessen. Jag och Nissen ger oss ut på jakt efter skoj så länge."

Och så gick de iväg och lämnade Frasse med sin röda mage vänd mot solen. Bea tog täten med nissen i släptåg.

"Vi måste hitta nåt latj snart innan jag får dåndimpen! Vad brukade ni göra i tomteverkstan när andan föll på?"

"Nöjen var bara något vi drömde om där. Tomten höll alltid ett vakande öga på oss och var aldrig sen att låta piskan vina. Jag skulle föredra om vi kunde prata om något helt ovänsentligt istället. Vad sägs om vädret? Tror du att det blir någon sommar i år?"

Och så blev det babbel om både ditt och datt. Det ena mer oväsentligt än det andra.

bild

Wed, 24 Apr 13 14:50:07 +0000

Vandringen gick nu genom ett hedlandskap med gräsbevuxna kullar så långt ökat nådde. Lingon fanns det gott om och det lilla sällskapet tuggade i sig så mycket de orkade.

"Vänta vänta, vi måste stanna!" hördes plötsligt från Frasse. Hans lilla späda stämma var fylld av panik. "Mina ben når inte marken!"

"Va! Vad säger du din lilla sparv. Är det någon sorts igelkottshumor eller?" Nissen var skeptisk.

Nissen hukade sig fnissande ner mot Frasse för att få klarhet i påståendet. Och mycket riktigt var det så att Frasses mage hade antagit abnorma proportioner. Den var stor, med igelkottens mått mätt, och röd. Inte helt olik en domherres bröst.

"Oh fy för tusan! Det här måste amputeras" var Beas spontana kommentar när även hon tagit del av Frasse predikament.

Trots att även det lilla ansiktet var svullet så gick det inte att ta miste på paniken i den lilla igelkottens ögon.

bild

Tue, 16 Apr 13 07:41:41 +0000

"Titta här, när nålen pekar uppåt så går vi åt rätt håll. Det är norrut vi ska." Nissen hade tagit fram en gammal kompass som han haft med sig. Nu vägledde han de andra genom kompassteknikens snåriga djungel.

"Men vad är det här för prickar längs kanterna? Kan man använda den som klocka också?" Bea var inte särskilt praktiskt lagd och brukade mest gå på känsla. En kompass hade hon aldrig känt sig i behov av.

"Äh, lägg av nu Bea. Nålen ska peka uppåt, det räcker så." Nissen växte i sin ledarroll och hade börjat peka med hela handen.

"Ska vi gå nu då. Jag vet väl för fan vad norrut är utan någon manick." Frasse var en igelkott så han hade inbyggd kompass.

Få känner till att om man lägger en igelkott på rygg och snurrar den så stannar nosen alltid åt norr.

bild

Tue, 09 Apr 13 10:27:51 +0000

"Vänner vänner! Sluta bråka nu så att vi kan fokusera på vad som är viktigt istället. Jag är inte här för att lalla runt som nån jävla vindögd struts med stövlar och skärmkeps." Nissen var märkbart irriterad. "Ska vi hämta den där jäkla skatten nån gång så att vi får det överstökat?"

"Ja ja lugna ner dig din lilla sparv. Har du fått grus i luvan eller vad är det frågan om?" Bea reste sig med demonstrativ långsamhet från stubben där hon satt. "Då har du förstås en plan också förmodar jag? Det var ju länge sen vi kände vittringen nu."

"Ja tänka sig. När ni två tjabblat så har jag låtit mina grå arbeta i ursinnigt tempo och således utarbetat en snillrik handlingsplan. Varse bara att den kommer att kräva en sällan skådad disciplin av oss alla. Inte minst av dig Frasse."

"Disciplin är mitt andra namn. Jag försitter aldrig en chans att visa upp det. Man blir inte skogens konung genom att slarva med personlig hygien eller självpåtagna åligganden som t ex att rensa upp i lövhögar."

Och så var det då nissen som tagit över ledarrollen och ledde det lilla sällskapet mot nya äventyr.

bild

Wed, 03 Apr 13 13:58:10 +0000

Luften var rensad och det lilla sällskapet kände sig upprymt på ett oförklarligt sätt. Som vanligt var Bea den förste att ta till orda.

- Jaha du. det var ord och inga visor det. Där gav du oss något att tänka på. Måttstocken för mänskligt lidande fick så att säga en ny dimension. Inget fel i det inte, inte alls. Jag råkar älska personlig utveckling! Har ni läst Svante Turessons nya bok En husmors guide till hummus?

- Trams och skit om du frågar mig, svarade Frasse. Jag har varit expert på självhjälp ända sedan födseln. Ställa dina frågor direkt till mig istället. En bok kan aldrig ge dig svaret på livets stora gåtor.

Bea var förklarligt nog skeptisk men var beredd att ge Frasse en chans. Hon satte sig på en stubbe med benen i kors och gav honom en finurlig blick.

- Okej, vad tycker du att jag ska göra åt min trista attityd gentemot urskogen? Jag är så sjukt sugen på att bara skövla skiten.

- Oh du Bea. Smaskig nöt det där. Svaret är lika simpelt som banalt. Du måste komma på ett säkerhetsord. Låt mig föreslå några stycken som är bra så får du välja själv: sägenomspunnen, navkapsel eller barkbåt. Så fort du känner behovet av att såga ner ett riktigt gammalt träd så skriker du ut ditt ord för full hals.

- Äh, vilka nybörjarord! Jag trodde att du var seriös.

bild

Mon, 11 Mar 13 11:58:17 +0000

Kommen så här långt i berättelsen var både Bea och Frassse tårögda av medkänsla. De visste vad som komma skulle. Det här var en berättelse med ett uråldrigt tema. Nämligen det om en maktfullkomlig tyrann som utnyttjar sina undersåtar på de mest bestialiska sätt. Att tyrannen i det här fallet rörde sig om ingen mindre än självaste jultomten, gjorde det hela än mer skrämmande, om det nu är möjligt.

För att inte uppröra er mina trogna läsare så väljer jag här att utesluta detaljer om vad som hände nissen i sin tjänst hos tomtefar. Mina ord skulle heller inte kunna göra rättvisa åt det lidande han fick utså. För att göra en lång historia kort så stannade nissen i 75 år innan han lyckades sy en så pass naturtrogen dräkt att han kunde ersätta en av renarna och obemärkt flyga ut med släden.

Den nissen som lämnade tomteverkstan var inte samma nisse som en gång anlänt dit, full av drömmar och entusiasm.

bild

Tue, 26 Feb 13 12:46:12 +0000

"Ho ho ho! Dansa in lille nisse. Var inte blyg för tomtefar, jag är så go och trind."

Nissen tog några försiktiga hoppsasteg fram emot en enorm pumpa med skägg och luva som var tomtefar. Kroppshyddan som satt bakåtlutad i en guldfärgad tron trotsade varje rim och reson. Nissen hade aldrig sett någon så otroligt fet varelse tidigare.

"Ehrm hej tometefar. Ja, jag söker en framtid som nisse."

"Kan du vara snäll att sätta dig på pallen här framme och vara helt tyst."

Tomtefars min förändrades från glad till allvarlig. Han knäppte med fingarna och snabbt var två styrkenissar framme och lyfte upp honom på fötter. Med oväntat smidiga steg tog han sig sedan fram till nissen som hade satt sig på pallen.

"Du tror att du kan jobba för mig. Du tror att du är bättre än alla de andra nissarna som sitter där ute och väntar. Jag tror inte det. Jag tror att du är värdelös. En liten pissmyra bara som jag äter till frukost med sirap och kamomill. Vad nu? Ingen reaktion? Har kalven tagit din tunga?"

Nissen såg sig rådvillt omkring. Hans ansikte var fuktigt av tomtefars stänkande saliv och just när han tänkte att det kanske kunde vara över så började tomtefar dansa en besynnerlig dans.

bild

Mon, 18 Feb 13 14:20:49 +0000

Det var tidigt 1700-tal då nissen för första gången gav sig av hemifrån. Som liten tomte var karriärsmöjligheterna väldigt begränsade. Många av hans vänner hade sökt lyckan som trädgårdsprydnader eller levt ett kringflackande liv på landets alla bondgårdar. Nissen hade högre ambitioner. Han var ute efter det finaste yrket som fanns på den tiden; nisse åt Tomten med stort T.

Efter många om och men på otroliga strapatser och så vidare befann han sig äntligen i ett väntrum tillsammans med ca 300 andra förväntansfulla nissar. När nissens nummer lästes upp och han började gå mot en stor port i rummets ände, så möttes han av nissen som precis hade varit på audition. Det var en märkbart skärrad nisse som utstötte läten i stil med:

"Blaaaggiiii Woooobleblelble Muuuuuuuh"

Vår egna nisse lät sig näppeligen avskräckas. Hade han nu kommit så här långt så skulle ingenting kunna stoppa honom. Han trädde genom porten.

bild

Mon, 11 Feb 13 14:37:45 +0000

"Fy fan, det här var det värsta jag varit med om sedan jag grävde en grop åt andra och själv föll i!"

Det lilla sällskapet hade gett sig av från Lill-Klas och började sakta men säkert vakna ur transen de alla drabbats av. Bea var den som högljuddast artikulerade sitt obehag.

"Jag känner mig så otroligt smutsig. Fan vet om jag inte borde ta mig ett bad ändå." sade Frasse Frikadell och rullade ner sig i ett dyke som kantade vägen de spatserade på.

Nissen gick för sig själv. Hans blick var inåtvänd och hans steg bestämda. Det var som att han försökte undly sin egen skugga. Plötsligt stannade han upp och stirrade på Frasse i sin reningsprocess.

"Det är mentalt din dumme jävel. Vatten hjälper inte. Ingenting hjälper."

Och sedan började han berätta.

bild

Mon, 04 Feb 13 12:35:02 +0000

- Vill ni att jag ska visa lite Lill-Babs?

- Ja kööwn i wiooon, sade Bea, som hade munnen fullproppad med utsökt ungersk korv.

Lill-Klas drog på sig en peruk och en paljettklänning, sedan började showen. Det var serpentiner och papiljotter. Det var neonljus och kastanjetter. Tid och rum upphörde att existera. Kvar fanns bara Lill-Babs.

Det lilla sällskapet var som trullbundna och märkte inte att dag blev till natt, innan Lill-Klas avslutade sitt uppträdande med att naken och gråtande citera Lasse Berghagens klassiker Teddybjörnen Fredriksson.

bild

All rights reserved The United States of Emp (USE) 2013.