Bea fejkblog.se
En ärorik berättelse

onsdag 28 februari 2024

Med bilen fylld till bredden med finsk sprit så anlände sällskapet till flygplatsen. Limon körde hela vägen ut till landningsbanan där jetplanet stod parkerat. På en skranglig solstol utanför flygplanets ingång satt en ovårdad man och drack öl. Runt stolen låg en obestämd mängd tomburkar och cigarettfimpar.

Limons chaufför parkerade och steg ut för att tala med mannen. "Jaså, det är sen frukost idag Pekka?"

"Kolhydrater, kompis", svarade Pekka med oväntad energi i rösten.."Jag flyger aldrig på tom mage. Det vore jäkligt oansvarigt av mig. Flygsäkerhet är något jag tar på blodigt allvar. Har du med dig färdkost förresten? Och nycklarna till Bettan här? Jag har fan letat överallt men de är borta."

"Oroa dig inte. Jag har två pall sprit i bilen. Och det här planet har fortfarande inga lås. Det är bara att gå på. Idag är det Eualias dotter och hennes vänner du har äran att flyga. No limit, med andra ord. Deras vilja är din lag. Capisce?"

bild

onsdag 21 februari 2024

"Då bär det av då!", svarade Limochauffören. "Vi måste bara göra ett kort ärende på vägen. Pekka vägrar lyfta om vi inte fyller cockpiten med Koskenkorva och Finlandia först. Så jag har en pall som står och väntar på mig nere i industriområdet där vid flygplatsen."

"Pekka? Men va fasen. Fick ni bara tag i en finsk pilot?", svarade 73-åringen irriterat. "Jag hade ju tänkt bli avsläppt i Acapulco. Vet han ens var det ligger eller känner han bara till Rovaniemi med omnejd?"

"Pekka har flugit åt familjen mer än 300 gånger nu, ska du veta, och hans facit är oöverträffat. Endast en gång var det nära att gå åt pipan och då var det delvis mitt fel måste jag erkänna. Jag hade råkat köpa en liter Koskenkorva för lite så han började nyktra till över Atlanten på väg till Kuba. Det blev tämligen turbulent där ett tag, innan de kom på snilleblixten att slanga jetbränsle direkt i från tankarna rakt ner i svaljet på honom. Då blev det åka av."

73-åringen lät sig inte lugnas men kände det lönlösa i att försöka argumentera med chauffören.

bild

onsdag 14 februari 2024

Beatrice och Frasse tog plats i den väntande limon och började genast botanisera bland alkoholutbudet. 73-åringen drog benen efter sig. Rådvill som han var.

"Kom igen nu gubbfan!", skrek Beatrice genom bilrutan. "Vi kan droppa dig på vägen om du inte vill hänga med oss längre."

"Ja, ja.", svarade 73-åringen. "Kan ni möjligtvis stanna till i Acapulco då? Jag greps just av en oemotståndlig längtan att gå loco, så att säga."

"Självklart lilla du! Gamla mammas dåliga samvete tar oss hur långt som helst. Funderar själv på en jorden runt resa faktiskt, men har inte riktigt bestämt mig ännu. Får väl diskutera lite med Frasse också va."

73-åringen satte sig i bilen och Beatrice ropade glatt genom glaset till chauffören: "Mot Sherwoodskogen!" Hon var äntligen på väg mot nya äventyr igen. Så mycket latj, så lite tid.

bild

onsdag 07 februari 2024

Beatrice gav sig ut på jakt efter butlern George. Hon hade inte för avsikt att stanna en sekund till i det här dårhuset.

"Georgy boy! Ohoy! Var är du din gamla butlerfåne? Come out and playayayay.", skrek hon i de långa korridorerna.

George hade redan ordnat med både pilot och plan. Med så kort varsel fick han dock endast tag på en finsk pilot. Lite oturligt för Beatrice då de finska piloterna är notoriska alkoholister och är portade från att flyga på alla större flygbolag. Men tiggare kan inte vara väljare. Georges enda prio var att få iväg Beatrice så fort som möjligt. Om planet störtade på vägen så var det inte hans problem. Hans ansvarsområde var noga avgränsat.

"Här är jag, frun.", svarade George när han hörde Bea närma sig. "Planet står redo för avgång. Det är bara att kliva in i limon där ute så kör chauförren dig och sällskapet till flygplatsen. Det är bara att prata med piloten och ge honom en destination så flyger han er dit. Jag hoppas att ert besök hos oss här har varit till belåtenhet. Och välkommen åter."

George puttade ut Beatrice, 73-åringen och Frasse och stängde dörren. 73-åringen vände sig om för att försöka ta sig in igen. Han ville inte följa med. Men dörren var redan låst.

bild

onsdag 31 januari 2024

När Beas syster Reatrice insåg att Bea var på väg att åka så tog hon med henne till sitt rum.

"Här, kära syster, har jag en avskedsgåva till dig. Det är inte mycket, jag vet. Och det är något jag hoppas att du aldrig får använding för, men man kan aldrig vara nog säker, som mamma brukar säga. Om du skulle få för dig att åka till Venedig och gondoljärerna blir för närgångna så har du här ett halsband med en liten behållare cyanid. Bara öppna upp och svälj så är du snart fri från dina bekymmer. Lätt som en plätt, som mamma också säger."

"Wow wow wow, sakta i backarna nu! Vad är det här för trams. Ger du mig en självmordskapsel? Tror du att jag är Göring eller?", svarade Beatrice irriterat.

"Nej, förlåt Beatrice. Mina avsikter är enbart goda, ska du veta. Du har inte mött en gonodoljär tror jag, eller?"

"Nej, jag har inte mött en gondoljär. Men jag kan inte tänka mig att de är så hemska som du fått för dig."

"Sa jag inte innan att alla gondoljärer är bögar? Förlåt mig i så fall. Men nu vet du i varje fall. Och nu hoppas jag att du förstår allt."

Beatrice bara skakade på huvudet och lämnade rummet.

bild

onsdag 24 januari 2024

"Nej, jag måste verkligen iväg.", sa Beatrice när hon tröttnat på att vänta på att Frasse skulle titta fram igen. "Jag är beredd att bara ta mitt pick och pack och gå."

"Jag förstår det.", svarade Eualia. "Vi vanliga människor har inte mycket att erbjuda en sån som dig..."

"Nej, just det.", svarade Bea och låtsade att inte märka sarkasmen. "Kan man ta lilla jettan? Det är väl det minsta man kan begära va. Och en lämplig pilot. Gärna grek om det finns."

Eualia klappade med händerna och till synes från ingenstans dök det upp en uniformsklädd butler med vita handskar. "Ni klappade, ers höghet."

"Ja, George. Den här kvinnan är min dotter. Hon behöver ett plan och en pilot. Ordna det på momangen tack, annars skallar jag dig. Tjopp tjopp."

Och George skred genast till verket. Han var erkänt flitig och effektiv. "En butler att lita på", som han hade skrivit i sitt personliga brev.

bild

onsdag 17 januari 2024

"Men fasen också! Nu när jag tänker på det så är det ju baskemaj jubileum idag! Det är exakt på dagen 23 år sedan jag spetsade min första ål! Om ni läst Moby Dick så vet ni vad det handlar om. Fast i mindre skala då. Men sjuhelvete vilken ål det var! Jag rökte den själv och åt tillsammans med två liter brännvin av bästa sort. Har ni nån ål här på gården?", frågade Beatrice upphetsat.

"Nej, sannerligen inte.", svarade Eualia. "Den lilla ål vi hade har jag utrotat för länge sen. Jag är så erbarmeligt trött på att höra om alla jäkla rödlistor och skit. Ingen ska säga åt mig vad jag får fiska och inte. Det ska jag tala om, att så fort jag får höra om att något är utrotningshotad så ser jag till att utrota det själv så att jag slipper höra på tjatet."

"Frasse här han är utrotningshotad. Den enda talande igelkotten i sitt slag.", svarade Bea med ett pillemariskt leende.

Frasse vad med på noterna. Tjoff sa det, så förvandlades han till en liten taggig boll och rullade in under soffan. Eualia jagade efter med en brödkniv men nådde inte in för att avsluta jobbet. Efter ett tag gav hon upp och satte sig att lurpassa med kniven i högsta hugg. "Jag ska nog få dig också ska du se. Vänta bara."

bild

onsdag 10 januari 2024

"Jag kvävs! Jag får panik här!", utbrast Bea plötsligt.

"Oj då.", svarade Frasse oroligt.

"Hon har alltid varit en orolig själ.", sa Eualia för att lugna Frasse. "Det är inget att bry sig om."

"Laaaaaaatj! Var finns det? Ge mig en resebroschyr. Mina vingar håller på att vittra sönder."

Reatrice gick snabbt och hämtade en gammal broschyr. Överallt på bilderna stod varningstexter och information om vad som var farligt med just den platsen och varför det inte var värt att resa dit. På en bild av Venedig stod det t ex: "Vattnet stinker gammal rutten avföring. Gondoljärerna är bögar. Åk bara hit om du vill dö."

"Bry dig inte om texten där.", sa Reatrice lite generat när hon räckte över broschyren. "Det är bara mamma som hemskolat mig lite."

bild

onsdag 03 januari 2024

Mandeln åkte fram. Den regnade ner över det lilla sällskapet. Frasse var allergisk, precis som han anat. Panikartade scener utspelade sig. Byns husläkare tillkallades. Det var inte lätt att få honom att behandla en igelkott men en säck sedlar gjorde susen. Husläkare är i regel extremt giriga. Särskilt de som håller till i de högre regionerna runt Schweizs alptoppar. Hur som helst, Frasse fick en spruta med ditt och datt och friskförklarades på momangen.

"Det där var bannemaj latjo!", utropade Beatrice efter friskförklaringen. "Har vi några mer allergier här? Du Reatrice, du ser ut som en typisk människa med många allergier. Skulle man kunna få bjuda på lite skaldjur? Eller varför inte en baljväxt? Vad nu det är för nåt."

"Allergier är inget att skämta om.", svarade husläkaren barskt. "Det är något mycket allvarligt och kan lätt sluta med hjärtstillestånd om man inte är försiktig."

"Ja, du är då inte allergisk mot pengar i varje fall. Vad är det som tittar fram under skjortan där? Är det inte en liten girigbuk, så säg då. Killekillekill.", svarade Beatrice och såg sig omkring i rummet för att säkerställa att alla hört hennes skämt.

Husläkaren blev förnärmad och stormade ut ur rummet så att sedlarna yrde omkring honom.

bild

onsdag 27 december 2023

Då Reatrice vilat upp sig tillräckligt för att köra julshowen så var julen redan över. Klapparna var öppnade och tomten låg på komposten.

"Ingen julshow?", frågade hon sin mamma med illa spelad besvikelse då hon fick beskedet.

"Nej, tyvärr lilla vännen. Du vilade för länge och Beatrice fick dina julklappar. Men var inte orolig. Jag kompenserar dig med mandel sen, vi har en hel säck över. John Pohlman ringde från graven innan för att ge oss en exklusiv prognos, det blir mycket sannolikt mandelregn ikväll. Ha paraplyet redo."

Reatrice såg sig glatt omkring i rummet för att se om det var någon som kanske blev lite avundsjuk på henne men alla var så dästa efter all julmat att de knappt hört på.

"Mandel? Jag tror att jag kanske är allergisk.", mumlade Frasse Frikadell med Öppna Spjäll och somnade sedan om på soffan där han låg.

bild

onsdag 20 december 2023

Dagens avsnitt utgår pga sjukdom. God jul.

bild

onsdag 13 december 2023

"Jag är Lars Leijonborg. Jag är Lars Leijonborg.", sjöng Eualia för full hals.

Beatrice höll för öronen och nynnande högt på Marseillaisen för att överrösta henne.

73-åringen, som hittils bara varit en passiv betraktare av dramat, såg sig tvungen att ingripa. "Vänner, vänner. Inte ska vi bråka nu så här nära jul. Känner ni inte den fina stämningen i luften. Ska vi inte ta och sätta ihop Luciatåg, va? Kom igen nu. Vi kan köra alla de där låtarna, glans över sjö och strand och så vidare! Ja, fy fasen. Ju mer jag tänker på det ju mer sugen blir jag."

Eualia och Beatrice tystnade och stirrade på 73-åringen. "Störtkorkad idé!, sa de sedan med en röst och brast ut i förlösande skratt.

"Ah, so what att min farsa är Lasse. Jag har alltid varit säker på att det var Fabio, men Lasse är väl minst lika bra. Eller nej, men skit samma.", Bea var splittrad.

bild

onsdag 06 december 2023

"Ja, det är okej Reatrice. Vila du lite här ute så ska jag gå ut och släppa en liten bomb så länge."

Eualia gick ut i salongen igen och tilltalade sällskapet. "Okej, så här mina vänner. Reatrice är ute och förbereder sig för den riktiga showen. Det kommer att dröja lite. Ta gärna en liten lyckokaka. Här har du Beatrice. Läs högt vad det står i den."

Beatrice tog kakan som hennes mamma sträckte fram och bröt upp den. I låg en lite lapp som hon läste högt. "Din far heter Lasse. Nu vet du det."

Eualia log pillemariskt. Hon hade aldrig tidigare avslöjat vem Beatrice riktiga pappa var.

"Jaha. Vilken jämra Lasse då?", frågade Beatrice upprört. "Säg inte...nej fy fan. Är det Leijonborg? Är det därför du tvingade mig att lyssna på den jäkla Lasses julkalender varje år? Nej, fy fan alltså. Ge mig en påse, jag tror att jag måste spy."

bild

onsdag 29 november 2023

Eualia uppskattade inte Beatrice kommentar och förstod att hon var sarkastisk, men kunde såklart inte visa det så hon svarade bara: "Ja, självklart lilla vännen. Det här är bara en liten "taste". Den riktiga showen börjar snart. Sitt ni lugnt kvar bara så ska jag förbereda."

Eualia tog Reatrice under armen och ledde ut henne ur rummet och satte henne i en soffa utom hörhåll från Beatrice.

"Var jag duktig mamma?", frågade Reatrice när hon hämtat andan. "Va? Var jag det? Jag lovar att jag satsade allt, precis som vi tränat på. Titta på benen, det är darr darr darr precis som det ska va."

"Du var bra, det var du, min kära dotter. Du var nästan för bra, de har börjat ropa på en extra show. Det är kort varsel, jag vet, men här måste vi bita ihop och hålla god min. Beatrice och hennes vänner har åkt hundratals mil för att komma hit. Om de inte får en riktigt bra show så finns det rätt stor risk att de får dåndimpen."

"Oj, är det så illa? Dåndimpen verkligen? Okej mamma, jag kan väl försöka då. Men jag orkar nog bara köra julshowen, om det är okej?"

bild

onsdag 22 november 2023

Och vilken show sen! Det var en så kallad Quattro Stagioni som spände över alla fyra årstiderna. Jag ska inte tråka ut er med detaljerna och jag skulle hellar inte kunna göra showen rättvisa med mina torftiga ord. Men det jag kan säga är att det var något i hästväg som utspelade sig där i villan i Schweiz. Fem timmar i sträck showade Reatrice. Inte en död sekund. Inte ett enda ögonblick slösades bort på onödig vila eller "crowdwork". Det var bara show, show, show för hela slanten, från start till mål. Publiken satt som trollbunden. Timmarna kändes som minuter, eller kanske till och med sekunder i vissa fall.

Det var en omåttligt nöjd Eualia som tog åt sig äran efter showens avslut. Reatrice var allt för slutkörd och ödmjuk för att själv ta in vad hon åstadkommit.

"Ja, mina vänner.", sa Eualia och såg omkring i rummet. "Det där var inte så jäkla pjåkigt va?"

Beatrice hade först tänkt att komplimentera, men när hon mötte Eualias nöjda flin så kunde hon bara svara: "Ja, för att vara uppvärmning var det faktiskt rätt bra. Men det kommer väl en riktigt show också snart?"

bild

onsdag 15 november 2023

"Sång och dans...sång och dans!", avbröt Eualia von Ankelspegel och började klappa med händerna i takt.

Reatrice tittade generat mot sin mamma. "Snälla mamma, inte nu."

"Du måste visa din syster vad du kan. Som du har övat. Det vore synd och skam att inte visa upp en sådan exceptionell talang."

"Nej, det är pinsamt. Jag tror inte att det är något för Beatrice ändå. Hon har säkert sett bättre i Las Vegas och Hong Kong och så där.", svarade Reatrice och sneglade mot Beatrice för att se hur hon reagerade.

"Jag ska säga som det är: jag har aldrig någonsin i hela mitt liv tackat nej till show.", svarade Bea. "Och jag tänker inte börja idag. Sätt igång bara. Jag kan bannemaj knappt bärga mig. Show, show, show!!! Hola bandola! Show, show show!"

Och Reatrice satte motvilligt igång att showa.

bild

onsdag 08 november 2023

"Men va fan! Nu räcker det, Reatrice. För mig är det helt uppenbart att du måste genomgå en complete sister makeover. Och det är på momangen det! Du låter ju som att du vuxit upp i en skokartong. Har du några vänner överhuvudtaget?"

Reatrice skrattade nervöst. "Ehrm. Ja, jag har mamma här till exempel. Hon är min bästa vän. Sen har jag haft flera barnflickor genom åren. Mamma har sett till att jag har allt jag behöver här på godset så jag har aldrig haft någon anledning att åka härifrån. Det är väl ändå mest bara krig och sånt där ute. Eller hur mamma?", sa Reatrice och sneglade mot Eualia.

"Ja, det stämmer det dottra min. Lyssna inte så mycket på vad Beatrice säger. Hon är, som vi brukar säga, full av skit. Hon har inte fått din fina uppfostran, förstår du. Hon är lite som Mowgli som uppfostrades av en vargflock. Så därför måste vi visa lite sympati och ha överseende med alla hennes, ganska uppenbara, brister."

"Och vems fel är det då?", svarade Beatrice irriterat. "Du var väl inte sådär jätteintresserad av barnuppfostran, just när jag råkade vara i behov av just det va? Men det verkar du ju ha tagit igen med råge på det här praktexemplaret. Du förtjänar bättre Reatrice.". Beatrice vände sig mot sin förvirrade syster. "Och om du har någon som helst önskan om att se vida världen så säg bara till, så ska jag ta dig under mina vingar och visa dig hur en riktigt fet slipsten ska dras."

bild

onsdag 01 november 2023

"Ja, hej. Mitt namn är Reatrice. Jag är 38 år gammal och uppvuxen här i Schweiz. Mina intressen är änglar och fjärilar. Eller ja, vingarna i synnerhet då. Jag är väldigt förtjust i vingar. Jag svarar gärna på frågor om du har några. Systra min."

Det var uppenbart att det här var ett tal som Reatrice repeterat många gånger framför spegeln. Det levererades snabbt och livlöst, förutom en viss animering då hon snuddade vid sitt vingintresse.

"Det där var bannemaj det stelaste jag hört! Kan nån ge kvinnan lite amfetamin så vi får liv i fanskapet?!", skrek Beatrice till svar. "Men okej, jag har några frågor om du nu verkligen kan svara på dem då. Till exempel. Fjäriln vingad syns på Haga, är det din favoritlåt eller vad?"

Reatrice vred nervöst på sig. Frågan ingick inte i det kartoteket av frågor hon förberett sig på i sitt inre. Hon var tvungen att gå "off script".

"Jag har inte hört den låten. Men om du vill spela den för mig, kära syster, så ska jag ge dig min ärliga åsikt. Jag är säker på att jag kommer tycka mycket om den om det är en låt som betyder mycket för dig."

Beatrice suckade högljutt och skakade på huvudet.

bild

onsdag 25 oktober 2023

"Innan vi gör något annat så har jag någon jag skulle vilja presentera för dig.", sa Betrice mamma hemlighetsfullt.

"Jaså, ännu en älskare från Gambia? Du kan ju glömma helt att jag kommer kalla honom för pappi.", svarade Bea snabbt. "Inte bara för att jag är rasist utan mest för att han sannolikt är yngre än mig."

"Igen, jättekul. Nej, det är ingen älskare. Minns du när du var liten hur du alltid tjatade om att du ville ha en syster? Ja, och nu har du det då. Surprise!"

Eualia tittade upp i trappan och vinkade ivrigt. "Ja, kom då Reatrice. Var inte rädd. Här vankas det vänskap! Kolla in igelkotten där till exempel! Men akta taggarna för helvete!"

Ner för trappan, med väldigt osäkra steg, kom en tunn och blek liten varelse iklädd en vit särk. Hon såg ut att vara ungefär i samma ålder som Beatrice. Om man kisade rejält med ögonen så kunde man också ana ett visst släktskap, men det var som att hon var någon sorts invers. Som en tvärtom-version av Beatrice, från andra sidan spegelglaset.

bild

onsdag 18 oktober 2023

"Nämen titta vad katten släpade in!", utbrast Eualia när hon fick syn på sällskapet. "Och där har vi ju min lilla Beatrice också. Det var inte igår! Kom hit och låt mamsingen nypa i dina kinder va! Du är ju bannemaj lika trind som jag minns dig. Lilla gullegris."

"Jo man tackar ja!", svarade Beatrice. "Och du är minsann lika gammal som jag minns dig. Du måste vara minst 300 nu va? Bibliskt på nåt sätt! Var du samtida med Moses eller hur var det nu?"

"Jättekul. Verkligen. Jag menar det av hela mitt hjärta. Beatrice, din humor är så underrrrrrbar. Är man ful så måste man vara rolig, så är det bara. Och du har verkligen tagit humorn till nya höjder."

"Tack mamma. Det glädjer mig något enormt att du fortfarande har sinnesnärvaro nog att uppfatta humor när du hör den. Men nog om detta. Har du nåt käk eller? Vi är tämligen utsvultna efter redan. Och jag skulle inte tacka nej till lite tjack sen heller, om det finns. Men bara om det finns alltså. Jag vill verkligen inte vara till besvär."

bild

All rights reserved The United States of Emp (USE) 2013.