Bea fejkblog.se
En farsartad berättelse

Tue, 28 May 13 12:55:43 +0000

"Jag har två äpplen i handen. Nej, det blev fel...hrrrm. Om jag tar en skog och två gäss och en bil...nej nej sudda ut det. Det måste väl finnas någon här som vet hur många riksdagsmän vi har!!!"

Bea och Nissen fann Frasse med stekt bringa och en hjärna i stor brist på vätska. De skred genast till verket och bar med sig det yrande lilla knytet till en närliggande bäck där de försiktigt doppade honom som en tepåse i en kopp.

"Vatten! Just det, det var ju det jag försökte be om. Ni förstår, jag har sett ljuset. Det finns ingen skatt. Vi jagar drömmar som omöjligt kan slå in."

"Äh håll snattran din yriboll annars dränker jag dig på stående fot. Vi kan inte ge upp så här lätt. Jag nämnde nyss för Nissen att jag har en skön känsla i topparna. Fingertopparna då alltså"

Bea var en urkraft som lyfte upp de andra två ur pessimismens kvicksand.

bild

Tue, 21 May 13 11:34:52 +0000

"Jag Helger Dansglade reste denna sten. Jag var på jakt efter en skatt när jag istället fann dansen. Olé!"

Nissen fnyste lite frustrerat åt meddelandet han läste upp från stenen. Han hade väntat sig något storartat och historiskt omvälvande. Det här var bara en gammal vanlig danssten. Det är ju allmänt känt att under en väldigt kort period i vikingatiden så blommade dansen ut och spreds land och rike runt för att sedan nästan helt falla i glömska, tills stenarna återfanns någon gång under modern tid. Bakom denna fluga tros vikingadansbandet Huginz och Muminz ligga med sina trallvänliga och mordförhärligande melodier.

Bea lät sig dock inte nedslås:

"Jaha ja. En danssten. Men att skatten nämns tyder ju i varje fall på att vi är rätt ute. Jag har en skön känsla i fingertopparna. Låt oss återvända till Frasse och se om han är färdigbakad så att vi kan ge oss av igen."

bild

Mon, 13 May 13 12:17:52 +0000

Plötsligt snubblade Bea över en sten och fann sig liggande raklång i myllan. Nissen skyndade dit för att leta efter livstecken. På vägen fick han syn på det som orsakat fallet och kom av sig helt.

"Titta Bea! Vad i hela fridens namn är det det du snublat över!?"

Bea reste sig mödosamt upp på alla fyra och vände sig om för att titta.

"Men, men, men. Lookie, lookie. Det här min vän, det är en runsten av allra bästa klass. Skrapa bort lite mossa så att vi kan börja vårt översättningsarbete. Jag läste Runska i högstadiet så jag är inte helt pantad i plytet här du."

Och så började Nissen putsa och feja på den överväxta runstenen. Den var nästan två meter hög men nissen var flitig som en vessla så nitton minuter senare stod stenen där skinande och ståtlig som dagen den skapades.

bild

Thu, 02 May 13 10:05:13 +0000

"Hahaha!" Beas skratt var hejdlöst och smittsamt. Till och med Frasses små svullna mungipor ryckte till. "Jag bara skämtade din lilla kotte. Det är helt uppenbarligen så att du fått en allergisk reaktion av alla lingon du smaskat i dig."

Lättnaden i Frasses lilla plyte gick inte att ta miste på. Han blev inte ens förbannad på Bea för hennes elaka spratt.

"Nu ska vi lägga dig på rygg här så att solen kan skynda på den så kallade spjälkningsprocessen. Jag och Nissen ger oss ut på jakt efter skoj så länge."

Och så gick de iväg och lämnade Frasse med sin röda mage vänd mot solen. Bea tog täten med nissen i släptåg.

"Vi måste hitta nåt latj snart innan jag får dåndimpen! Vad brukade ni göra i tomteverkstan när andan föll på?"

"Nöjen var bara något vi drömde om där. Tomten höll alltid ett vakande öga på oss och var aldrig sen att låta piskan vina. Jag skulle föredra om vi kunde prata om något helt ovänsentligt istället. Vad sägs om vädret? Tror du att det blir någon sommar i år?"

Och så blev det babbel om både ditt och datt. Det ena mer oväsentligt än det andra.

bild

Wed, 24 Apr 13 14:50:07 +0000

Vandringen gick nu genom ett hedlandskap med gräsbevuxna kullar så långt ökat nådde. Lingon fanns det gott om och det lilla sällskapet tuggade i sig så mycket de orkade.

"Vänta vänta, vi måste stanna!" hördes plötsligt från Frasse. Hans lilla späda stämma var fylld av panik. "Mina ben når inte marken!"

"Va! Vad säger du din lilla sparv. Är det någon sorts igelkottshumor eller?" Nissen var skeptisk.

Nissen hukade sig fnissande ner mot Frasse för att få klarhet i påståendet. Och mycket riktigt var det så att Frasses mage hade antagit abnorma proportioner. Den var stor, med igelkottens mått mätt, och röd. Inte helt olik en domherres bröst.

"Oh fy för tusan! Det här måste amputeras" var Beas spontana kommentar när även hon tagit del av Frasse predikament.

Trots att även det lilla ansiktet var svullet så gick det inte att ta miste på paniken i den lilla igelkottens ögon.

bild

Tue, 16 Apr 13 07:41:41 +0000

"Titta här, när nålen pekar uppåt så går vi åt rätt håll. Det är norrut vi ska." Nissen hade tagit fram en gammal kompass som han haft med sig. Nu vägledde han de andra genom kompassteknikens snåriga djungel.

"Men vad är det här för prickar längs kanterna? Kan man använda den som klocka också?" Bea var inte särskilt praktiskt lagd och brukade mest gå på känsla. En kompass hade hon aldrig känt sig i behov av.

"Äh, lägg av nu Bea. Nålen ska peka uppåt, det räcker så." Nissen växte i sin ledarroll och hade börjat peka med hela handen.

"Ska vi gå nu då. Jag vet väl för fan vad norrut är utan någon manick." Frasse var en igelkott så han hade inbyggd kompass.

Få känner till att om man lägger en igelkott på rygg och snurrar den så stannar nosen alltid åt norr.

bild

Tue, 09 Apr 13 10:27:51 +0000

"Vänner vänner! Sluta bråka nu så att vi kan fokusera på vad som är viktigt istället. Jag är inte här för att lalla runt som nån jävla vindögd struts med stövlar och skärmkeps." Nissen var märkbart irriterad. "Ska vi hämta den där jäkla skatten nån gång så att vi får det överstökat?"

"Ja ja lugna ner dig din lilla sparv. Har du fått grus i luvan eller vad är det frågan om?" Bea reste sig med demonstrativ långsamhet från stubben där hon satt. "Då har du förstås en plan också förmodar jag? Det var ju länge sen vi kände vittringen nu."

"Ja tänka sig. När ni två tjabblat så har jag låtit mina grå arbeta i ursinnigt tempo och således utarbetat en snillrik handlingsplan. Varse bara att den kommer att kräva en sällan skådad disciplin av oss alla. Inte minst av dig Frasse."

"Disciplin är mitt andra namn. Jag försitter aldrig en chans att visa upp det. Man blir inte skogens konung genom att slarva med personlig hygien eller självpåtagna åligganden som t ex att rensa upp i lövhögar."

Och så var det då nissen som tagit över ledarrollen och ledde det lilla sällskapet mot nya äventyr.

bild

Wed, 03 Apr 13 13:58:10 +0000

Luften var rensad och det lilla sällskapet kände sig upprymt på ett oförklarligt sätt. Som vanligt var Bea den förste att ta till orda.

- Jaha du. det var ord och inga visor det. Där gav du oss något att tänka på. Måttstocken för mänskligt lidande fick så att säga en ny dimension. Inget fel i det inte, inte alls. Jag råkar älska personlig utveckling! Har ni läst Svante Turessons nya bok En husmors guide till hummus?

- Trams och skit om du frågar mig, svarade Frasse. Jag har varit expert på självhjälp ända sedan födseln. Ställa dina frågor direkt till mig istället. En bok kan aldrig ge dig svaret på livets stora gåtor.

Bea var förklarligt nog skeptisk men var beredd att ge Frasse en chans. Hon satte sig på en stubbe med benen i kors och gav honom en finurlig blick.

- Okej, vad tycker du att jag ska göra åt min trista attityd gentemot urskogen? Jag är så sjukt sugen på att bara skövla skiten.

- Oh du Bea. Smaskig nöt det där. Svaret är lika simpelt som banalt. Du måste komma på ett säkerhetsord. Låt mig föreslå några stycken som är bra så får du välja själv: sägenomspunnen, navkapsel eller barkbåt. Så fort du känner behovet av att såga ner ett riktigt gammalt träd så skriker du ut ditt ord för full hals.

- Äh, vilka nybörjarord! Jag trodde att du var seriös.

bild

Mon, 11 Mar 13 11:58:17 +0000

Kommen så här långt i berättelsen var både Bea och Frassse tårögda av medkänsla. De visste vad som komma skulle. Det här var en berättelse med ett uråldrigt tema. Nämligen det om en maktfullkomlig tyrann som utnyttjar sina undersåtar på de mest bestialiska sätt. Att tyrannen i det här fallet rörde sig om ingen mindre än självaste jultomten, gjorde det hela än mer skrämmande, om det nu är möjligt.

För att inte uppröra er mina trogna läsare så väljer jag här att utesluta detaljer om vad som hände nissen i sin tjänst hos tomtefar. Mina ord skulle heller inte kunna göra rättvisa åt det lidande han fick utså. För att göra en lång historia kort så stannade nissen i 75 år innan han lyckades sy en så pass naturtrogen dräkt att han kunde ersätta en av renarna och obemärkt flyga ut med släden.

Den nissen som lämnade tomteverkstan var inte samma nisse som en gång anlänt dit, full av drömmar och entusiasm.

bild

Tue, 26 Feb 13 12:46:12 +0000

"Ho ho ho! Dansa in lille nisse. Var inte blyg för tomtefar, jag är så go och trind."

Nissen tog några försiktiga hoppsasteg fram emot en enorm pumpa med skägg och luva som var tomtefar. Kroppshyddan som satt bakåtlutad i en guldfärgad tron trotsade varje rim och reson. Nissen hade aldrig sett någon så otroligt fet varelse tidigare.

"Ehrm hej tometefar. Ja, jag söker en framtid som nisse."

"Kan du vara snäll att sätta dig på pallen här framme och vara helt tyst."

Tomtefars min förändrades från glad till allvarlig. Han knäppte med fingarna och snabbt var två styrkenissar framme och lyfte upp honom på fötter. Med oväntat smidiga steg tog han sig sedan fram till nissen som hade satt sig på pallen.

"Du tror att du kan jobba för mig. Du tror att du är bättre än alla de andra nissarna som sitter där ute och väntar. Jag tror inte det. Jag tror att du är värdelös. En liten pissmyra bara som jag äter till frukost med sirap och kamomill. Vad nu? Ingen reaktion? Har kalven tagit din tunga?"

Nissen såg sig rådvillt omkring. Hans ansikte var fuktigt av tomtefars stänkande saliv och just när han tänkte att det kanske kunde vara över så började tomtefar dansa en besynnerlig dans.

bild

Mon, 18 Feb 13 14:20:49 +0000

Det var tidigt 1700-tal då nissen för första gången gav sig av hemifrån. Som liten tomte var karriärsmöjligheterna väldigt begränsade. Många av hans vänner hade sökt lyckan som trädgårdsprydnader eller levt ett kringflackande liv på landets alla bondgårdar. Nissen hade högre ambitioner. Han var ute efter det finaste yrket som fanns på den tiden; nisse åt Tomten med stort T.

Efter många om och men på otroliga strapatser och så vidare befann han sig äntligen i ett väntrum tillsammans med ca 300 andra förväntansfulla nissar. När nissens nummer lästes upp och han började gå mot en stor port i rummets ände, så möttes han av nissen som precis hade varit på audition. Det var en märkbart skärrad nisse som utstötte läten i stil med:

"Blaaaggiiii Woooobleblelble Muuuuuuuh"

Vår egna nisse lät sig näppeligen avskräckas. Hade han nu kommit så här långt så skulle ingenting kunna stoppa honom. Han trädde genom porten.

bild

Mon, 11 Feb 13 14:37:45 +0000

"Fy fan, det här var det värsta jag varit med om sedan jag grävde en grop åt andra och själv föll i!"

Det lilla sällskapet hade gett sig av från Lill-Klas och började sakta men säkert vakna ur transen de alla drabbats av. Bea var den som högljuddast artikulerade sitt obehag.

"Jag känner mig så otroligt smutsig. Fan vet om jag inte borde ta mig ett bad ändå." sade Frasse Frikadell och rullade ner sig i ett dyke som kantade vägen de spatserade på.

Nissen gick för sig själv. Hans blick var inåtvänd och hans steg bestämda. Det var som att han försökte undly sin egen skugga. Plötsligt stannade han upp och stirrade på Frasse i sin reningsprocess.

"Det är mentalt din dumme jävel. Vatten hjälper inte. Ingenting hjälper."

Och sedan började han berätta.

bild

Mon, 04 Feb 13 12:35:02 +0000

- Vill ni att jag ska visa lite Lill-Babs?

- Ja kööwn i wiooon, sade Bea, som hade munnen fullproppad med utsökt ungersk korv.

Lill-Klas drog på sig en peruk och en paljettklänning, sedan började showen. Det var serpentiner och papiljotter. Det var neonljus och kastanjetter. Tid och rum upphörde att existera. Kvar fanns bara Lill-Babs.

Det lilla sällskapet var som trullbundna och märkte inte att dag blev till natt, innan Lill-Klas avslutade sitt uppträdande med att naken och gråtande citera Lasse Berghagens klassiker Teddybjörnen Fredriksson.

bild

Tue, 29 Jan 13 13:26:19 +0000

-Oh herregud! Är det det verkligen du Lill-Babs?

- Nära nog. Jag är Lill-Klas, legitimerad Lill-Babs imitatör. Du kanske inte minns mig men vi träffades en gång på 80-talet på en klubb.

- Jaha...ja, jag minns dig. Din hatt den hade tre kanter och du hade med dig en rökt korv som du bjöd laget runt på. Om jag inte minns helt fel så hade korven två ändar.

- Imponerande. Sätt dig ner nu. Jag har både varm choklad och korv. Ropa in nissen också så kan vi fira att vi är vi fyra tills vi blir alldeles yra.

bild

Mon, 21 Jan 13 14:01:47 +0000

-Vad i allsin dar, sade Bea och stapplade ut ur sin vagn. Du låter ju som att du sett en gräsklippare!

När Bea närmade sig den andra vagnen tyckte hon sig höra en främmande stämma. Bäst att vara försiktig nu, tänkte hon och gick tillbaka till sin egna vagn och hämtade en byrålåda. Med lådan som skydd gick hon sedan långsamt mot vagnen där hon tyckt sig höra rösten. Från Frasse hördes nu inte ett ljud. Ju närmare Bea kom destu mer bekant tedde sig rösten. Hon var nästan säker på att hon hört den förrut. Extremt tyst och försiktigt klev hon upp för den lilla trappan mot vagnens ingång. På översta steget tog hon sats och kastade sig rakt fram med full kraft.

-Ur vägen bovar och banditer! Jag är beväpnad upp till tänderna och jag tvekar inte att slåss för min rättighet att festa.

- Nä men hej Bea. Du behöver inte vara så dramatisk. Sätt dig ner här med oss och drick en kopp varm choklad.

bild

Tue, 15 Jan 13 12:19:24 +0000

Civilisationen visade sig vara en alkoholframkallad hägring som i själva verket bara bestod av ett par till synes övergivna cirkusvagnar. Hungriga, som de var, började det lilla sällskapet genast att söka igenom vagnarna.

Bea tog täten som vanligt och stegade rakt in i en röd vagn med texten "Månssons cirkus. Där verklighet och dröm är typ samma sak." Jaha, så trevligt, tänkte Bea. Med en slagkraftig slogan är hälften vunnet.

Det första Bea fick syn på var en stor gammal byrå, utsmyckad med snäckskal och gamla tändsticksaskar. Översta lådan var tom så hon ryckte ut den hela vägen och slängde den på golvet. Andra lådan innehöll en tennsoldat i nyskick. Fler lådor hann hon inte kolla innan hon hörde ett litet skrik från den andra vagnen. Frasse Frikadell hade tydligen hittat något.

bild

Thu, 10 Jan 13 07:48:56 +0000

Det var idel tunga huvuden som mötte den där dagen som i fulkmun går under benämningen "dagen efter". Frasse hade vaknat först på grund av en oemotståndlig kräkreflex. De andra väcktes av hans ångestfyllda kräkylande.

- För fan Frasse, ta dig samman. Har du aldrig varit bakis förr? sade Bea som på grund av sin storlek var den piggaste i gänget.

- Oj oj oj, ajajajaj. Varför skulle jag smutta? Nu lär jag hamna i ett långvarigt blandmissbruk precis vad min mamma varnade mig för. Jag är så förbannat dum!

- Äh, lägg av din dumstrut. Det där var bland det dummaste jag hört däremot. Här, ta en droppe glögg till så kan vi se om vi kan få tag i lite frukost. Jag tyckte att jag såg lite bebyggelse när jag var ute och sprang inatt.

Frasse intog motvilligt en liten droppe glögg och som genom ett trollslag var alla problem ur världen och det lilla sällskapet kunde stappla mot civilisationen för att tigga till sig en bit bröd.

bild

Thu, 03 Jan 13 15:24:31 +0000

Och så kom den då, julen. Trots Nissens ambivalens var stämningen på topp. Frasse Frikadell överraskade sitt resesällskap med en flask rysk smuggelglögg med inte mindre än 85% alkoholhalt. Det blev livat må ni tro.

De hade hittat ett gammalt vindskydd där de gjorde upp eld och grillade kottar. Julklappsutdelningen började punktligt klockan 15.30. Nissens min var lite syrlig när han uppdagade hans vänner tagit hans uppmaning på allvar. Inte en enda klapp till honom. En missräkning, inget snack om den saken men det var inget som inte en klunk glögg kunde bränna bort.

Bea hade slagit på stort och i smyg snickrat ihop en liten, liten lådbil åt Frasse. "Där har du din gamle bäver, nu kan då åka riktigt ståndsmässigt!"

Frasse bad om en liten klunk glögg, vilket såklart var vatten över huvudet på en sån liten krabat. "Saaataaaan" var allt man hörde från den lilla igelkottens sammanbitna tänder när han antog försvarsläge som en liten, liten boll.

Och så låg han en bra bit av den resterande kvällen medan Bea och Nissen tömde flaskan och sprang nakna genom skogen.

bild

Mon, 17 Dec 12 15:25:19 +0000

Frasse Frikadell med öppna spjäll valde att inte välja säcken så det lilla sällskapet vandrade på med en känsla av frihet och framtidstro.

Den första att bryta vandringens tystnad var Nissen.

- Hör ni mina goda vänner. Har ni tänkt på att det snart är jul? Jag tänkte passa på att ta tillfället i akt att säga att ni inte behöver ge mig några julklappar. Jag har redan allt jag behöver.

- Okej, svarade Bea. Jag tänker inte insistera. Då blir det mer mumma till Frasse och mig.

- Ja, precis, svarade Nissen och förföll återigen i tystnad med blicken mot horisonten.

bild

Mon, 10 Dec 12 13:46:54 +0000

- Men vad tusan tar det åt dig kapten? 

Svampfot hade ramlat med näsan före i Frasses lilla, lilla knä.

- Äh, vi dumpar den sömntutan här och drar vidare, sade Bea och lyfte bort kaptenen från Frasse. Han har spelat ut sin roll. Vi har viktigare champinjoner att steka, om man säger så.

- Men tänk om han är sjuk då? Vi kan väl inte bara lämna honom här?

- Okej Frasse, nu ger jag dig två alternativ. Antingen följer du med frivilligt eller blir det säcken. Välj själv.

Nissen hade smugit upp bakom Frasse med gammal brun julklappssäck som han alltid hade med sig.

bild

All rights reserved The United States of Emp (USE) 2013.