Bea fejkblog.se
En ärorik berättelse

onsdag 10 augusti 2022

"Vad jag framför allt önskar mig är din fullständiga tillit. Om jag till exempel ber dig att krypa ner i ett kaninhål så vill jag inte att du tvekar en sekund om du att du kommer finna mat, värme och kärlek där nere. Förstår du?"

"Låter intressant. Låter intressant.", svarade Beatrice som nu börjat tappa intresset. Men kunde hon kanske få ut något av en deal ändå? "Vad snackar vi ersättning för det här giget då liksom? Är det läge att gå i pension sen månne?"

"Jag pratar ogärna om det. Men eftersom du ställer frågan rakt ut så där så får jag väl svara som det är då. Din belöning är att du får behålla huvudet på dina axlar. Alternativet är att jag ber någon av mina undersåtar hugga av det och lägga i en doggy bag åt dig att ta med hem. Vill du ha lite soya och krydda till det?"

"Okej, när du lägger upp det på det sättet så låter det väl som att vi har en deal då.", svarade Beatrice och anlade sitt allra mest insmickrande leende. Här gällde det att skapa tillit och bida sin tid.

bild

onsdag 27 juli 2022

"Jag?", frågade Beatrice förvånat. "Jag har inte så jättemycket erfarenhet av människoliknande robotar. Har ni verkligen läst min cv eller ni bara anlitar folk på måfå?"

"Givetvis har vi läst din cv. Allt är en del av planen, sedan dag ett. Varför tror ni att jag talar svenska? Vi har haft ögonen på dig sedan du svarade på den där hästtämjarannonsen. Du tror väl inte det var någon slump att du hamnade på ett flyg hit? Men jag måste säga att när du sa det där på planet, om att du var så trött på alla jävla asiater så höll jag på att beordra din avrättning. Lyckligtvis för din del så gick min högsta general förbi med ett mjukisdjur just då, så att jag besinnade mig. Jag hoppas att er inställning korrigerats nu."

"Wow. Wow. Wow." Beatrice applåderade och skakade imponerat på huvudet. "Hatten av lille vän. Hatten av. Jag står till ert förfogande. Vad behöver ni?"

bild

onsdag 20 juli 2022

Beatrice tog sig upp ur bollhavet och ställde sig med armarna i kors. "Jag kräver en förklaring! Det där är inte Astrid i poolen! Vad är det för hund och ponny show ni kör här egentligen?"

"Det stämmer.", sade plötsligt en röst precis bakom henne. Någon hade smugit sig på.

Bea såg omkring men kunde först inte se ett jota. Sedan tittade hon neråt. Och där stod han. Diktatorn i egen hög person.

"Det är XJ-431 ni har haft äran att betatesta. En människoliknande robot av otroligt hög kvalité. Speciellt framtagen för att framana känslor av nostalgi och kärlek till moderslandet. Som ni märkte är hon ännu inte helt fulländad, men med din hjälp är jag övertygad om att vi får henne över mållinjen innan årets slut. Jag skulle bli mycket besviken och förvånad om ni nekar mig den hjälp jag behöver."

bild

onsdag 13 juli 2022

Beatrice simmade lite närmare i bollhavet för att ta sig en bättre titt på Astrid. Hon kunde inte skaka av sig känslan av att det låg en hundring begraven här någonstans.

"Hörru! Kom inte närmare!", skrek Astrid. "Stopp. Stopp. Stopp..." Hon verkade ha hakat upp sig.

Bea fortsatte vada framåt i bollhavet tills hon var öga mot öga med Astrid. Det var dock inte ögon hon stirrade in i. Det var något annat. Något som hade formen och utseendet av ögon men som saknade den där lilla glimten som hos en levande varelse.

Beatrice vände sig om för att söka efter vaktens uppmärksamhet. Upprört frågade hon: "Vad sjutton är det här för jämrans gyckel?"

Vakten hörde henne inte. Han skrek panikslaget i en sprakande walkie talkie. Detta var uppenbarligen inte enligt planerna.

bild

onsdag 06 juli 2022

"Käre Kim Jong-Il.", började Astrids brev. "Du känner inte mig, men jag känner att jag känner dig. Jag har nämligen nyss läst en artikel om dig i tidningen här i Sverige. Det är bara en liten sak jag inte riktigt lyckas klura ut. Ja, du förstår säkert vad jag talar om. Håret. Jag vet inte hur mycket jag kan skriva i det här brevet. Jag räknar med att det kommer att öppnas av aporna på säkerhetspolisen och jag vill inte ge dem tillfredeställelsen. Om du finge tid över i ditt säkerligen välfyllda schema att skriva en liten rad tillbaka så skulle jag bli glad som en vårfjäril. Med vänliga hälsningar, din Astrid (känd författare)."

Beatrice lyssnade uppmärksamt. Imponerad som hon var av Astrids otroliga minne och berättarförmåga. Krutkärring var ett ord som flimrade förbi i tankarna. Tanten måste ju vara över 100 år gammal nu. Något var det ändå som kändes lite skevt. Bea kunde inte riktigt sätta fingret på det.

bild

onsdag 29 juni 2022

Astrid Lindgren började berätta om åren i terapi. Hon hade upptäckt att håret var exceptionellt slitet redan som ung och då börjat må väldigt dåligt över det. Det dröjde dock många år innan hon äntligen tog tag i problemet. Barnbok efter barnbok blev skriven, och filmer spelades in. Varje dag steg hon upp och klistrade på ett glatt leende, men på insidan led hon och håret blev bara slitnare och slitnare.

Då fick hon en dag syn på en artikel i tidningen. Den handlade om en Nordkoreansk ledare med hår som var nästan lika slitet som hennes eget. Ändå utstrålade han ett enormt självförtroende på varje bild och verkade helt obrydd av sitt lyte.

Astrid tvekade inte en sekund. Hon tog upp sin gåspenna och doppade den i första bästa bläckhorn. Sedan satte hon igång att skriva.

bild

onsdag 22 juni 2022

Beatrice tog sats och hoppade långt ut i bollhavet. Efter att hon tagit ett par simtag så dök det plötsligt upp ett huvud i bassängens ena hörn.

"Välkommen till Nordkorea! Härligt att träffa på en ny landsman. Jag är så evinerligt trött på Snickaren."

Huvudet tillhörde en äldre kvinna. Bea tyckte bestämt att det var något bekant med henne.

"Jag ser att du är konfunderad. Officiellt är jag död nämligen. Det här är mitt Nangijala kan man väl säga. Hit med kardan och hälsa på din nationalskatt Astrid!"

"Men vad tusan är det du säger!? Och varför har du så slitet hår? Borde du inte vara mer deprimerad över det?"

bild

onsdag 15 juni 2022

"Men fan va sur han blev då.", viskade Arga Snickaren till Beatrice och sökte en sympatisk blick.

Beatrice hade noll sympati att ge. Nu ville hon bara ta sig ut ur buren på något sätt.

"Exkoos mi. I go out. Now. Yes?", sa hon till vakten med sin allra mest insmickande stämma. "This is idiot. Yes.", lade hon sedan snabbt till och pekade mot buren bredvid.

"Yes. Come, follow me. Come, follow me.", svarade vakten och låste upp Beas bur. "We are to meet leader."

Vakten ledde fram Beatrice fram till kanten av ett gigantiskt bollhav. "You jump in now! Swimmy swimmy...widle fishy..."

bild

onsdag 08 juni 2022

"Nej men va fan. Hörru! Ser du inte vem det är? Arga Snickaren. Säger det dig nåt kanske? Haha är du helt slut i huvet? För mycket droger i systemet?"

Beatrice tog sig en ordentlig titt på mannen och kunde konstatera att det mycket väl skulle kunna röra sig om den så kallade Arga Snickaren.

"Ditt utseende säger mig ingenting.", svarade hon lugnt. "Vete tusan om jag nånsin sett ett så menlöst ansikte. Det saknar helt karaktär."

"Hörru! Jävla knarkare! Ge mig ett järn för helvete! Jag ska köra hem nu!"

"Quiet you!", skrek en vakt som blivit trött på tjafsandet. "You are not Arga! You are prisoner 3X3921 here. Okay or taser?"

bild

onsdag 01 juni 2022

På flygplatsen rullades Beatrice bur ut ur planet och lyftes upp med en kran för att föras till en särskild hangar för problematiska passagerare.

"Ni tror att ni kan fängsla mig men jag är fri i tanken! Den här ynkliga buren är för liten för mitt intellekt. Skaffa bara hit chefen nu så ska vi nog reda ut det här lilla missförståndet."

Beatrice klagosång föll på döva öron. Efter några minuters färd sattes hon bryskt ner bredvid en annan bur inne i hangaren.

"Pssst. Vem där? En ny katt i stan?", hördes från buren bredvid.

Beatrice reagerade inte på att rösten talade svenska utan svarade glatt: "Jo men visst serru! Vem är det jag har den äran att språka med? Vänta! Säg nu fan inte att det är kungen! Karl den sextonde eller nåt fucking Gustav! Haha fy fan alltså! När man tror man sett allt."

"Jag är döden. Jag har redan länge gått vid din sida.", svarade rösten lugnt.

bild

onsdag 25 maj 2022

Resten av de många timmarnas flygresa förflöt någorlunda händelselösa förutom den sista. Beatrice hittade ett ledigt säte bredvid en sovande man och ganska snabbt somnade även hon, med huvudet lutat mot mannens axel. Beatrice kände sig lugn och avslappnad. Bombsäker som hon var, på att hennes historia var vattentät, och att gränskontrollen på flygplatsen i Nordkorea skulle gå som en dans.

Beatrice väcktes ur sin sömn av en allvarlig röst från flygplanets högtalare. När hon lyfte på huvudet följdes hennes mungipa av en lång sträng saliv. Hon hade visst dreglat lite. Mannen, vars axel blivit besudlad, vaknade också och gned långsamt sina ögon.

"No worry, sir. Just a little water.", sa Beatrice till mannen när hon såg att han upptäckt att hela överarmen var blöt av saliv.

Mannen var uppenbarligen ingen dumbom. Han kände på vätskans viskositet att det inte var vatten det handlade om här. Ilsket började han hytta med nävarna och skrika som en upprörd Chihuahua. Ganska snart kom en flygvärdinna förbi och eskorterade Beatrice, under högljudda protester, till en liten cell framme vid cockpit. Där fick hon sitta tills planet landat.

bild

onsdag 18 maj 2022

"Satana Perkele.", tänkte Beatrice för sig själv där hon satt i knäet på en förmodad Nordkorean och erinrade sig de senaste timmarnas händelser.

Här gällde det att hålla huvudet kallt och inte göra något överilat. Situationen var inte optimal men det gällde alltid att försöka vända den till sin fördel. Beatrice var en obotlig optimist.

Det viktigaste nu var att inte låta de andra passagerna förstå att hennes närvaro på planet var ett misstag. Nej, allt måste se genomtänkt och välplanerat ut. Hon tänkte snabbt ihop en historia om att hon var dotter till en Nordkoreansk diplomat som träffat en isländsk fru på en säljakt utanför Grönland. Äktenskapet hade varit kortlivat. Bea hade blivit kvarlämnad på Island med min mor. Hennes mor lämnade henne att bli uppfostrad av en liten flock Lunnefåglar. Hon hade nu efter trettifem år med fåglarna listat ut att hon var en människa och begett sig på jakt efter sin biologiska pappa.

bild

onsdag 11 maj 2022

Personen som berättade om kriget var en av Bengts anställda. En timid man som kallades Kim. Kim utförde diverse trädgårdsarbeten på herrgården. Han var känd för sina olika trolleritrick. "Kim salabim", var en av hans många så kallade catch phrases. Historien Kim nu berättade handlade däremot inte om trolleri. Den gällde hans farfar. En man som stridit för Kim Il Sung och stupat på slagfältet.

Just när Kim kommit till en särskilt tårfylld passage ropade Beatrice från ingenstans: "Vendetta! Vendetta! Vendetta!" Hon var uttråkad och krävde nu uppmärksamhet. "Lilla vännen! Inte ska vi gråta va? Har du inte funderat på att hämnas? Kom hit här och sniffa lite Jesuspuder så ska vi nog tusan få in dig på rätt köl!"

Kim lydde motvilligt, ihärdigt påhejad som han var av Bengt och hans entourage.

Efter den här passagen var Beatrice minne väldigt suddigt igen, men hon var nu ganska säker på att hon var på väg mot Nordkorea.

bild

onsdag 04 maj 2022

Ömtöcknad satte sig Beatrice i knät på en medpassagerare och började försöka minnas tillbaks till hästgården och vad som egentligen hände där.

Det hade börjat bra. Nyckeludd efter nyckeludd lastades upp i näsborrarna. Och det var verkligen prima grejer, precis som Bengt hade utlovat. Sen hade det vankats underhållning. Här var minnesbilderna suddiga och blandade med drömmar, men Bea kände på sig att det var något med dvärgar, eld och enhjulingar. En ganska påkostad tillställning alltså. Var där månne en asiat där någonstans också? Beatrice drog sig hårt i en öronsnibb och kisade med ögonen. Jo, visst tusan var där en asiat!

Efter dvärgkavalkaden hade ljuset släkts ner och sedan hade de alla satt sig i en ring på golvet. I ringen bjöds det på sagostund. Men det var inte vilka sagor som helst. Det var äkta krigshistorier från personer som varit med eller vars släktingar hade berättat för dem. En av historierna handlade om Koreakriget.

bild

onsdag 27 april 2022

Tre dagar senare vaknade Beatrice upp på en flygplanstoalett tillsammans med en Nordkoeransk flykting vid namn Kim. Kim hade slipsen runt pannan. Hans enda sätt att kommunicera att han var öppen för dans och hålligång.

"Var tusan är jag?", skrek Beatrice och tog Kim i sina armar.

Kim pekade på slipsen och log ett brett leende till svar. Det var uppenbart att hans jag-känsla försvunnit och att han uppnått Nirvana.

"Men herregud människa. Svarar man inte på tilltal? Måtte det bara inte vara ett plan det här.", svarade Beatrice uppgivet och öppnade dörren till toaletten och tittade ut.

Det var inte bara ett flygplan hon befann sig på. Det var fullt av asiater. I panik utbrast hon då några ord hon senare skulle få ångra: "Jag är så jävla trött på alla jävla asiater på det här jävla planet!"

bild

onsdag 20 april 2022

Beatrice avböjde Bengts enträgna uppmaningar om att prova toaletten. Hon var inte imponerad.

"Har du inget mer latjo här på gården? En slicande toa känns så jäkla 90-tal. Jag är en modern kvinna. Tiden är förbi då vi imponerades av nymodiga vattenklosetter med fiffiga mojänger."

Bengt var tyst en stund. Sedan stoppade han handen innanför jackan.

"Du menar kåååååååååååååååååla?", skrek han till svar och dinglade en påse vitt pulver framför ansiktet på Bea.

"Ja, nu börjar vi snacka.", svarade Beatrice och smackade med läpparna. "Är det diskoskit?"

"Det kan du lita på. Grade A, 100% pure Columbian cocaine.", svarade Bengt och lät nästan lika stolt som när han presenterat toaletten tidigare.

bild

onsdag 13 april 2022

Beatrice leddes över gårdsplanen till baksidan av herrgården där gäststugan låg. Det var en byggnad helt i trä. På taket låg det solceller.

"Ja, du såg att jag hade taket fyllt med solceller ja. Det krävs en hel del juice för att driva den här raringen.", sade Bengt till Beatrice. De befann sig nu framför en dörr inne i gäststugan. "Öppna och kika in, vet jag."

Bea slet upp dörren och såg sig storögt omkring. Det enda hon såg var en vask och en toalett. Besviket sade hon: "Jättekul. Ha ha ha. Var har du den?"

Bengt gick fram till toaletten. "Hej Bengt. Välkommen tillbaka. Samma procedur som förra gången?", hördes från en högtalare på toans baksida.

"En StoolMaster 3000. Direkt från Japan!", utbrast Bengt med stolthet i rösten. "Och som om inte det vore nog så har jag precis låtit installera en Slicer. En prototypmodell som inte ens är ute på marknaden ännu. Den skivar din avföring i ultratunna skivor samtidigt som du utför dina behov. Aldrig mer några vulgära monstrositeter i toan efter avslutat besök."

bild

onsdag 06 april 2022

Bengt von Ribentrop tog emot med öppna armar.

"Välkommen till min enkla lilla boning. Hoppas att ni ska trivas här på Hagsäter."

Hit med kardan mister!" Beatrice hade nu vaknat till och blivit sitt gamla jag.

"Halleluja!", svarade Bengt med ett brett leende. "Precis den attityden jag letat efter. Följ med här så ska jag visa dig gäststugan. Det finns särskilt en sak där som jag tror du kommer att älska. En liten överraskning, kan man säga. Direktimporterad ifrån Japan..."

"Fy bubblan vad spännande! Från Japan alltså? Är det en sexrobot så smäller jag av! Ja, nej fan ta dig om det nu inte är en sexrobot. Snabba dig på!!!"

bild

onsdag 30 mars 2022

"Vi är framme nu."

"Ja, det vet jag väl.", svarade Beatrice en säl som närgånget viskade henne i ansiktet.

"King Charles Jabberwocky den tredje är redo att ridas in. Bara några papper som måste skrivas på sen kan ni börja."

"Va? Papper? Jabber? Ehrm. Ja, såklart.", svarade Beatrice yrvaket. "Jag skall genast skrida till verket.", lade hon sedan till för att dölja sin förvirring.

Smack-Dab-McDaniels hade parket bilen utanför en ståtlig herrgård i brittisk stil. Hagsäters Stuteri levde än så länge upp till Beatrice högt ställda förväntningar.

bild

onsdag 23 mars 2022

"Jäkla sjöbuse", tänkte Bea för sig själv och vände uppmärksamheten mot en paviljong som tornat upp sig i horisonten. En utsökt paviljong var det.

Paviljongen ropade på Beatrice: "Hörru! Kom hit och kika va! Är jag inte utsökt, så säg då?"

Beatrice kunde inte annat än att hålla med men hon var inte så förtjust i skrytet. Hon ansåg att en paviljong bör vara blygsam och ödmjuk. Ännu mer så om den råkar vara så pass utsökt som just den här var.

"Visst. Jag kan komma över. Men du får gärna tona ner attityden liten. Jag ser att du är utsökt. Jag behöver inte höra dig säga det också."

"Jag vet. Jag ber om ursäkt. Det har varit en jäktig dag. Ungarna kom hem från Sälen igår. Tre krossade rutor och en dörr som kärvar. Jag viille bara ha lite egentid."

bild

All rights reserved The United States of Emp (USE) 2013.