Bea fejkblog.se
En osannolik berättelse

onsdag 22 juni 2022

Beatrice tog sats och hoppade långt ut i bollhavet. Efter att hon tagit ett par simtag så dök det plötsligt upp ett huvud i bassängens ena hörn.

"Välkommen till Nordkorea! Härligt att träffa på en ny landsman. Jag är så evinerligt trött på Snickaren."

Huvudet tillhörde en äldre kvinna. Bea tyckte bestämt att det var något bekant med henne.

"Jag ser att du är konfunderad. Officiellt är jag död nämligen. Det här är mitt Nangijala kan man väl säga. Hit med kardan och hälsa på din nationalskatt Astrid!"

"Men vad tusan är det du säger!? Och varför har du så slitet hår? Borde du inte vara mer deprimerad över det?"

bild

onsdag 15 juni 2022

"Men fan va sur han blev då.", viskade Arga Snickaren till Beatrice och sökte en sympatisk blick.

Beatrice hade noll sympati att ge. Nu ville hon bara ta sig ut ur buren på något sätt.

"Exkoos mi. I go out. Now. Yes?", sa hon till vakten med sin allra mest insmickande stämma. "This is idiot. Yes.", lade hon sedan snabbt till och pekade mot buren bredvid.

"Yes. Come, follow me. Come, follow me.", svarade vakten och låste upp Beas bur. "We are to meet leader."

Vakten ledde fram Beatrice fram till kanten av ett gigantiskt bollhav. "You jump in now! Swimmy swimmy...widle fishy..."

bild

onsdag 08 juni 2022

"Nej men va fan. Hörru! Ser du inte vem det är? Arga Snickaren. Säger det dig nåt kanske? Haha är du helt slut i huvet? För mycket droger i systemet?"

Beatrice tog sig en ordentlig titt på mannen och kunde konstatera att det mycket väl skulle kunna röra sig om den så kallade Arga Snickaren.

"Ditt utseende säger mig ingenting.", svarade hon lugnt. "Vete tusan om jag nånsin sett ett så menlöst ansikte. Det saknar helt karaktär."

"Hörru! Jävla knarkare! Ge mig ett järn för helvete! Jag ska köra hem nu!"

"Quiet you!", skrek en vakt som blivit trött på tjafsandet. "You are not Arga! You are prisoner 3X3921 here. Okay or taser?"

bild

onsdag 01 juni 2022

På flygplatsen rullades Beatrice bur ut ur planet och lyftes upp med en kran för att föras till en särskild hangar för problematiska passagerare.

"Ni tror att ni kan fängsla mig men jag är fri i tanken! Den här ynkliga buren är för liten för mitt intellekt. Skaffa bara hit chefen nu så ska vi nog reda ut det här lilla missförståndet."

Beatrice klagosång föll på döva öron. Efter några minuters färd sattes hon bryskt ner bredvid en annan bur inne i hangaren.

"Pssst. Vem där? En ny katt i stan?", hördes från buren bredvid.

Beatrice reagerade inte på att rösten talade svenska utan svarade glatt: "Jo men visst serru! Vem är det jag har den äran att språka med? Vänta! Säg nu fan inte att det är kungen! Karl den sextonde eller nåt fucking Gustav! Haha fy fan alltså! När man tror man sett allt."

"Jag är döden. Jag har redan länge gått vid din sida.", svarade rösten lugnt.

bild

onsdag 25 maj 2022

Resten av de många timmarnas flygresa förflöt någorlunda händelselösa förutom den sista. Beatrice hittade ett ledigt säte bredvid en sovande man och ganska snabbt somnade även hon, med huvudet lutat mot mannens axel. Beatrice kände sig lugn och avslappnad. Bombsäker som hon var, på att hennes historia var vattentät, och att gränskontrollen på flygplatsen i Nordkorea skulle gå som en dans.

Beatrice väcktes ur sin sömn av en allvarlig röst från flygplanets högtalare. När hon lyfte på huvudet följdes hennes mungipa av en lång sträng saliv. Hon hade visst dreglat lite. Mannen, vars axel blivit besudlad, vaknade också och gned långsamt sina ögon.

"No worry, sir. Just a little water.", sa Beatrice till mannen när hon såg att han upptäckt att hela överarmen var blöt av saliv.

Mannen var uppenbarligen ingen dumbom. Han kände på vätskans viskositet att det inte var vatten det handlade om här. Ilsket började han hytta med nävarna och skrika som en upprörd Chihuahua. Ganska snart kom en flygvärdinna förbi och eskorterade Beatrice, under högljudda protester, till en liten cell framme vid cockpit. Där fick hon sitta tills planet landat.

bild

onsdag 18 maj 2022

"Satana Perkele.", tänkte Beatrice för sig själv där hon satt i knäet på en förmodad Nordkorean och erinrade sig de senaste timmarnas händelser.

Här gällde det att hålla huvudet kallt och inte göra något överilat. Situationen var inte optimal men det gällde alltid att försöka vända den till sin fördel. Beatrice var en obotlig optimist.

Det viktigaste nu var att inte låta de andra passagerna förstå att hennes närvaro på planet var ett misstag. Nej, allt måste se genomtänkt och välplanerat ut. Hon tänkte snabbt ihop en historia om att hon var dotter till en Nordkoreansk diplomat som träffat en isländsk fru på en säljakt utanför Grönland. Äktenskapet hade varit kortlivat. Bea hade blivit kvarlämnad på Island med min mor. Hennes mor lämnade henne att bli uppfostrad av en liten flock Lunnefåglar. Hon hade nu efter trettifem år med fåglarna listat ut att hon var en människa och begett sig på jakt efter sin biologiska pappa.

bild

onsdag 11 maj 2022

Personen som berättade om kriget var en av Bengts anställda. En timid man som kallades Kim. Kim utförde diverse trädgårdsarbeten på herrgården. Han var känd för sina olika trolleritrick. "Kim salabim", var en av hans många så kallade catch phrases. Historien Kim nu berättade handlade däremot inte om trolleri. Den gällde hans farfar. En man som stridit för Kim Il Sung och stupat på slagfältet.

Just när Kim kommit till en särskilt tårfylld passage ropade Beatrice från ingenstans: "Vendetta! Vendetta! Vendetta!" Hon var uttråkad och krävde nu uppmärksamhet. "Lilla vännen! Inte ska vi gråta va? Har du inte funderat på att hämnas? Kom hit här och sniffa lite Jesuspuder så ska vi nog tusan få in dig på rätt köl!"

Kim lydde motvilligt, ihärdigt påhejad som han var av Bengt och hans entourage.

Efter den här passagen var Beatrice minne väldigt suddigt igen, men hon var nu ganska säker på att hon var på väg mot Nordkorea.

bild

onsdag 04 maj 2022

Ömtöcknad satte sig Beatrice i knät på en medpassagerare och började försöka minnas tillbaks till hästgården och vad som egentligen hände där.

Det hade börjat bra. Nyckeludd efter nyckeludd lastades upp i näsborrarna. Och det var verkligen prima grejer, precis som Bengt hade utlovat. Sen hade det vankats underhållning. Här var minnesbilderna suddiga och blandade med drömmar, men Bea kände på sig att det var något med dvärgar, eld och enhjulingar. En ganska påkostad tillställning alltså. Var där månne en asiat där någonstans också? Beatrice drog sig hårt i en öronsnibb och kisade med ögonen. Jo, visst tusan var där en asiat!

Efter dvärgkavalkaden hade ljuset släkts ner och sedan hade de alla satt sig i en ring på golvet. I ringen bjöds det på sagostund. Men det var inte vilka sagor som helst. Det var äkta krigshistorier från personer som varit med eller vars släktingar hade berättat för dem. En av historierna handlade om Koreakriget.

bild

onsdag 27 april 2022

Tre dagar senare vaknade Beatrice upp på en flygplanstoalett tillsammans med en Nordkoeransk flykting vid namn Kim. Kim hade slipsen runt pannan. Hans enda sätt att kommunicera att han var öppen för dans och hålligång.

"Var tusan är jag?", skrek Beatrice och tog Kim i sina armar.

Kim pekade på slipsen och log ett brett leende till svar. Det var uppenbart att hans jag-känsla försvunnit och att han uppnått Nirvana.

"Men herregud människa. Svarar man inte på tilltal? Måtte det bara inte vara ett plan det här.", svarade Beatrice uppgivet och öppnade dörren till toaletten och tittade ut.

Det var inte bara ett flygplan hon befann sig på. Det var fullt av asiater. I panik utbrast hon då några ord hon senare skulle få ångra: "Jag är så jävla trött på alla jävla asiater på det här jävla planet!"

bild

onsdag 20 april 2022

Beatrice avböjde Bengts enträgna uppmaningar om att prova toaletten. Hon var inte imponerad.

"Har du inget mer latjo här på gården? En slicande toa känns så jäkla 90-tal. Jag är en modern kvinna. Tiden är förbi då vi imponerades av nymodiga vattenklosetter med fiffiga mojänger."

Bengt var tyst en stund. Sedan stoppade han handen innanför jackan.

"Du menar kåååååååååååååååååla?", skrek han till svar och dinglade en påse vitt pulver framför ansiktet på Bea.

"Ja, nu börjar vi snacka.", svarade Beatrice och smackade med läpparna. "Är det diskoskit?"

"Det kan du lita på. Grade A, 100% pure Columbian cocaine.", svarade Bengt och lät nästan lika stolt som när han presenterat toaletten tidigare.

bild

onsdag 13 april 2022

Beatrice leddes över gårdsplanen till baksidan av herrgården där gäststugan låg. Det var en byggnad helt i trä. På taket låg det solceller.

"Ja, du såg att jag hade taket fyllt med solceller ja. Det krävs en hel del juice för att driva den här raringen.", sade Bengt till Beatrice. De befann sig nu framför en dörr inne i gäststugan. "Öppna och kika in, vet jag."

Bea slet upp dörren och såg sig storögt omkring. Det enda hon såg var en vask och en toalett. Besviket sade hon: "Jättekul. Ha ha ha. Var har du den?"

Bengt gick fram till toaletten. "Hej Bengt. Välkommen tillbaka. Samma procedur som förra gången?", hördes från en högtalare på toans baksida.

"En StoolMaster 3000. Direkt från Japan!", utbrast Bengt med stolthet i rösten. "Och som om inte det vore nog så har jag precis låtit installera en Slicer. En prototypmodell som inte ens är ute på marknaden ännu. Den skivar din avföring i ultratunna skivor samtidigt som du utför dina behov. Aldrig mer några vulgära monstrositeter i toan efter avslutat besök."

bild

onsdag 06 april 2022

Bengt von Ribentrop tog emot med öppna armar.

"Välkommen till min enkla lilla boning. Hoppas att ni ska trivas här på Hagsäter."

Hit med kardan mister!" Beatrice hade nu vaknat till och blivit sitt gamla jag.

"Halleluja!", svarade Bengt med ett brett leende. "Precis den attityden jag letat efter. Följ med här så ska jag visa dig gäststugan. Det finns särskilt en sak där som jag tror du kommer att älska. En liten överraskning, kan man säga. Direktimporterad ifrån Japan..."

"Fy bubblan vad spännande! Från Japan alltså? Är det en sexrobot så smäller jag av! Ja, nej fan ta dig om det nu inte är en sexrobot. Snabba dig på!!!"

bild

onsdag 30 mars 2022

"Vi är framme nu."

"Ja, det vet jag väl.", svarade Beatrice en säl som närgånget viskade henne i ansiktet.

"King Charles Jabberwocky den tredje är redo att ridas in. Bara några papper som måste skrivas på sen kan ni börja."

"Va? Papper? Jabber? Ehrm. Ja, såklart.", svarade Beatrice yrvaket. "Jag skall genast skrida till verket.", lade hon sedan till för att dölja sin förvirring.

Smack-Dab-McDaniels hade parket bilen utanför en ståtlig herrgård i brittisk stil. Hagsäters Stuteri levde än så länge upp till Beatrice högt ställda förväntningar.

bild

onsdag 23 mars 2022

"Jäkla sjöbuse", tänkte Bea för sig själv och vände uppmärksamheten mot en paviljong som tornat upp sig i horisonten. En utsökt paviljong var det.

Paviljongen ropade på Beatrice: "Hörru! Kom hit och kika va! Är jag inte utsökt, så säg då?"

Beatrice kunde inte annat än att hålla med men hon var inte så förtjust i skrytet. Hon ansåg att en paviljong bör vara blygsam och ödmjuk. Ännu mer så om den råkar vara så pass utsökt som just den här var.

"Visst. Jag kan komma över. Men du får gärna tona ner attityden liten. Jag ser att du är utsökt. Jag behöver inte höra dig säga det också."

"Jag vet. Jag ber om ursäkt. Det har varit en jäktig dag. Ungarna kom hem från Sälen igår. Tre krossade rutor och en dörr som kärvar. Jag viille bara ha lite egentid."

bild

onsdag 09 mars 2022

"Ud efter öl efter öl efter öl..."

En sång sjöngs plötsligt av en sjöman som seglat klart och bytt segel mot sejdel. Beatrice lyssnade uppmärksamt. Texten var medryckande och lätt att lära sig. Snart fann hon sig sjunga med. Då tystnade sången.

"Hallå! Jag sjunger den nu. Du får vänta på din tur. Sjung en annan låt, va!"

Sjömannen var märkbart irriterad. Han var tydligen en sån som alltid ville sjunga solo. Alltid stå själv i rampljuset. Inte låta någon annan stjäla hans åska.

"Förlåt då. Inte visste jag att ni var en sån där. Ja, alltså en sån där idiot.", svarade Beatrice lugnt.

bild

onsdag 02 mars 2022

Innan Beatrice hann svara på parkeringsvaktens otrevliga frågor så öppnade sig marken under henne och hon föll fyra kilometer ner i amylasen. Och det var inte vilken amylas som helst heller. Det var amylasen på en häst med ett ofantligt stort svalj.

"Ehrm...ursäkta mig. Fröken. Förlåt men vad gör ni i min amylas?", frågade hästen lite försiktigt, ovan som den var av oväntade gäster i amylasen.

Det tog ett tag för Beatrice att vänja sig vid svaljets dunkel. Det var väldigt dåligt upplyst. Bara enstaka lampor lyste med svaga neonljus här och var. Konstigt nog hade hon inga problem att andas heller trots att hon simmade omkring i trögflytande saliv.

"Jag är inte här av egen fri vilja. Det är något skumt på gång här, tror jag. Kanske någon sorts sammansvärjning. Hyser ni inte själv några misstankar i den riktningen?"

Hästen gnäggade till. "Nu när du säger det. Jag har känt mig ovanligt stursk den senaste tiden. Och det ska du veta. Stursk, det är jag verkligen inte."

bild

onsdag 23 februari 2022

"Det är inte tillåtet att stå här. Förstår du?", sa parkeringsvakten irriterat.

"Jag ser ingen skylt. Det låter som att du försöker köra en blåsning här.", svarade Bea precis lika irriterat.

"Skylten är här!", skrek parkeringsvakten och körde upp en skylt rakt i plytet på Beatrice.

"Men söte jesus! Så kan du inte hålla på. Skylten måste för fasen vara monterad. Du kan ju inte gå omkring med den som om den var nån jäkla slickepinne! Detta finner jag mig icke i!"

"Jo, tänk för att det kan jag. Hur många böter tror du jag skulle få skriva ut om jag informerade folk innan om att det var otillåtet att stå här? Förstår du? Kocko. Hallå, är det nån hemma i nöten?"

bild

onsdag 16 februari 2022

Ur en högtalare hördes en raspig röst: "Undersåtar. Lyssna nu. Detta är Svenne och Lotta som talar."

"Latjo! Latjo! Latjo! ", skrek tio Bea-kloner i kör.

"Silencio! Ni är vår publik. Vi är här för att underhålla! Vi kommer bland annat att bjuda på vår största hit Salami klockan åtta hos mig."

"Vad i helvete är det här?", tänkte Beatrice återigen. Sedan slog det henne att hon antagligen klivit genom en reva i rymdtiden. Och att det här var en av hennes parallella verkligheter. Jo, så måste det vara.

Längre än så hann hon inte i sina tankegångar innan en parkeringsvakt kom fram och gav henne böter.

bild

onsdag 09 februari 2022

Beatrice lutade sig tillbaka i sätet och blundade. Plötsligt befann hon sig på ett löpande band i en fabrik. När hon vred på huvudet såg hon till sin förskräckelse att både framför och bakom sig satt identiska kopior av henne själv. Hon kunde se att alla kopiorna samtidigt gjorde samma upptäckt och att de reagerade med samma förskrämda blickar.

"Men va fasiken är det här?", utbrast en av kopiorna. "Jag kräver svar, jag! Ja, det gör jag."

"Ja, det var väl själve fasiken!", svarade en annan. "Jag är inte byggd för sånt här! Finns det nån stolthet kvar?"

"Va fan svamlar du om?", svarade en tredje. "Ser du inte att jag redan donerat tre sälar till välgörenhet? Det här är småpotatis."

"Söte Jesus.", tänkte den riktigt tvättäkta Beatrice för sig själv och begravde ansiktet i händerna. "Rena rama dårhuset det här."

bild

onsdag 02 februari 2022

Beas chock hade knappt hunnit lägga sig när en vit Land Rover av senaste årsmodell rullade in och stannade rakt framför henne. Förarsätets tonade ruta rullades sakta ner. En prydligt klädd man i fluga och frack vinkade till sig Beatrice.

"Är ni Beatrice, hästtämjaren?"

"Inte illa", tänkte Bea och och gick fram för att möta honom.

"Vi föredrar hästviskare. Men visst, här har ni mig. I egen hög person. Redo att börja viiiiiiisssssssssska."

"Mitt namn är Smack-Dab-McDaniels. Jag är anställd som chaufför och butler åt patron. Hoppa in där bak, du är väntad."

"Patron, jo man tackar ja.", tänke Bea för sig själv när hon satte sig till rätta i bilen. "På tiden att jag får fraternisera mig med samhällets grädda."

bild

All rights reserved The United States of Emp (USE) 2013.