"Blåsippans barnhem. Det här är Terese. Hur kan jag hjälpa till?"

Beatrice hade lyft luren och slagit numret till första bästa barnhem. Hennes planer var lösa. Tänkte han skulle ta det som det kommer.

"ja, hej...mitt namn är Bee..rit. Jag undrar lite om er värksamhet här. Vad är det ni gör exakt?"

"Hej Berti. Jaha, ja det är ganska många olika ansvarsområden vi ar här men vårt främsta fokus är barn. Vi ger dem ett tillfälligt hem här i väntan på kunder, eller adoptivflöräldrar som man säger i den valiga världen. Här så föredrar vi att kalla dem för kunder. Är ni kanske, kund själv?"

"Kanske det kanske, Jag är mycke inne på att göra en insats nu förtiden. Att hjälpa mänskligheten lite."

"Okej.", svarade Terese med misstänksamhet i rösten. "Vill du göra en donation kanske? Eller hur hade du tänkt dig?"

"Nej, gud nej.", svarade Beatrice snabbt. "Jag har inga pengar. Jag tänkte mer om jag kanske kunde ta hem en liten krabat. Att föda upp som min egen liksom. Gärna en kines om det finns?"

"Oj, nej så enkelt är det. Det är en lång process att få adoptera. Vi kan inte bara lämna ut våra barn till vem som helst."

"Men sakta i backarna nu. Jag är inte vem som helst. Jag är en viktig medlem av samhället som betalar skatt och latjar runt som alla andra. Om det är karaktärsvittnen ni behöver så kan jag ordna fram det ska ni se."

"Okej, vi kan göra så här att jag bokar in en konsultation med en av våra handläggare här då och så tar vi det därifrån. Är måndag klockan tio bra?"

Efter flera dagars olidlig väntan så kom då måndagen äntligen. Beatrice tog på sig sin allra finaste söndagsväst och begav sig till barnhemmet Blåsippan. Förväntan låg i luften. Var det här dagen då hon äntligen skulle få sig ett alldeles eget adoptivbarn. Precis som Brad och Angelina. Så här nära Hollywood hade hon aldrig varit.

"Hejsan svejsan i lingonskogen.", sa Beatrice genom en fönsterruta i barnhemmets reception. "Jag är här för en så kallad konslutation. En mindre formalitet, om jag förstått saken rätt. Räknar faktiskt med att ha ett barn med mig hem idag om allt känns rätt. Det är väldigt viktigt för mig att det känns rätt. Både för barnet och mig. Kemi och så vidare. Är det bara att stiga på?"

Personen i receptionen hade blivit varnad om att de skulle få besök av någon som kanske inte hade alla tomtar hemma men hon blev ändå något överväldigad. "Ehrm. Ja, välkommen. Beatrice är det, eller?"

"I egen hög person. Mor Beatrice kanske till och med. Om jag får tillåta mig själv att gå händelserna lite i förväg. Är alla redo för mig? Barnen då alltså?"